Sörpingskatterna

Från och med NU ska jag aldrig skriva att allt är frid och fröjd på något sätt.

För ALLTID jinxar det ihop sig efteråt. I går kväll när husse kom hem var vi inte hemma, Måns kom in och la sig strax efter midnatt. Men jag kom inte in. Och när husse inte fått någon morgonbuff blev han lite orolig och gick ut ett varv för att kolla.
Just när han kom tillbaka till huset hörde han oss, dvs mig och Sigge.
Pang sa det, och vi började brottas.
K1 och UFC kan slänga sig i väggen, för vi har inga domare alls! Och inga regler!
Husse sprang vad han kunde mot oss, och jag slutade och började springa hem med Sigge efter mig.
När jag kom in i säkerheten var Sigge utanför och husse jagade iväg honom.
Tyvärr slog husses hjärta frivolter när han kom in och såg blod på golvet.
Var bara en trampdyna som fått sig en kyss igen, inget att jama över.
Men då var han så taskig att han satte sig vid luckan så jag inte kunde gå ut igen. Och eftersom jag var full med adrenalin tramade jag fram och tillbaka och jamade nästan lika olyckligt som när jag satt i brummisen på väg till stickisen!

Men husse är envis som attan, så jag fick lugna ner mig. Försökte buffa bort honom med det gick inte. I stället greppade han mig och gjorde rent tassen med sprit! Var inte skönt kan jag jama!
Efter en kvart lugnade jag ner mig och åt lite, och sedan lockade mig husse till sängen och jag hoppade upp och vi gosade så länge att jag började trampa och dregla.
Han tittade lite närmare på tassen och han gissar på lite haltning ett par dagar.
Han får väl se när han kommer hem ikväll.

Måns? Ash.. han låg inne och sov.