HELA familjen samlad igen! :-)

Klockan 10:45:23 19/10 - 2010 stängde jag av bilen brevid huset.
Äntligen hemma igen, efter ett par intensiva dagar i Åre med jobbet. Givetvis har tankarna flygit iväg allt som oftast till Måns och Max. Framför allt Måns då jag senast såg honom torsdag kväll, när han somnade vid mina fötter. Den dagen hade han ju haltat också. :-(

Så fort jag klev ur bilen hörde jag ett högljutt jamande ifrån skogen. Och med den styrkan kan det bara vara en katt, dvs Max. Genomsur kom han jamandes över gräsmattan fram till mig med svansen rakt upp.

-"Husse, det var f-n på tiden att du kom hem!" sa han och stykte sig runt mina ben och fortsatte jama.

Vi gick in och jag kollade oroligt i sängen och i soffan, var Måns där? Suck, nej!

Max och jag la oss i sängen och gosade det mesta vi kunde en kvart eller så, men sedan tyckte jag att nu ska jag 17 hitta Måns, om jag så ska leta hela dagen!
På men en rejäl jacka och ett par gummistövlar. Och fyllde fickorna med godis.
Gick en promenad runt grannen, fortsatte utmed vattnet och gick ända bort till stora vägen. Hela tiden KSSandes så mycket som möjligt! Sedan tog jag lilla grusvägen hem och ropade på Måns hela tiden.

20 minuter senare och utan resultat var jag hemma vid huset igen, tassade upp och kikade in genom skjutdörren och där låg han!
Min älskade Måns!
Slet givetvis tag i skjutdörren och fick i samma veva av mig stövlarna, för att upptäcka att dörren var låst!
Mao trampade jag ner fötterna halvt i stövlarna och gick som ett fyllo till andra dörren och in i hallen.

Och då kom Måns, icke haltandes och jamade.. Husse! Husse!!
Lyfte givetvis upp honom och det blev ett nosbuffskalas utan dess like. tihi
Detta var första gången jag såg Måns på ca 108 timmar eller 4,5 dygn.

Max som nu stod vid mina fötter och inte fick någon uppmärksamhet alls, sura ihop och gick ut.



Givetvis skämde jag bort Måns så han fick godis och en tallrik mjölk, och som han drack. Nästan en hel tallrik själv!

Sedan tassade han in i sovrummet och la sig i sängen och husse var givetvis inte sen efter.


-"Husse, nu håller jag fast dig här!"



Max som nu hade lugnat ner sig kom in igen och hoppade upp i sängen med.
-"Gosa mer med mig med!" sa han, så det gjorde jag. :-)



Detta var första gången på evigheter som båda mina kära missar hoppat upp i sängen samtidigt. Gissa om husse njöt! Efter en stund satte sig Måns på nattduksbordet. -"Hmm, brukar inte du ha goda torrisar här?"
Max som låg så skönt muttrade lite när jag reste på mig men han tycker om torrisarna med. Så mitt på sängen fick de vars en liten hög.




Efter den lilla måltiden la de sig tillrätta igen, och där ligger de än så de får nog sällskap snart! ;-)


Dessa dagar borta har man definitivt insett hur mycket M&M betyder för mig. Har varit en pärs och när jag såg Måns ligga inne i soffan visste jag inte till mig av lycka!

Lika lycklig som jag var den sekunden är nog stackars Peter olycklig.
Medans jag var i Åre fick Snuffe som jag skrivit lite om resa till regnbågslandet. Detta läste jag på en försäljares dator som jag lånade för att kolla in bloggarna lite. Mitt bland 300 kollegor läste jag om lilla Snuffe och kände ögonen tåras.
F-N jävla skit! Tänkte jag och gick ut en sväng...







Kommentarer
Postat av: Findus, Isak och Rasmus

M&M och husse var nog lika glada allihop. Man hinner sakna varandra så väldans mycket efter någon dag. Skönt att kunna ta igen lite gos.



Det är så sorgligt med Snuffe. Ett så svårt beslut att ta för husse Peter, men ändå det rätta att göra. kurr

2010-10-19 @ 17:11:24
URL: http://stationskatterna.blogspot.com
Postat av: Dui och Deco

Att vara hemma tillsammans är bäst!Extra härligt med gos när man saknat varandra. Sorg över tappre Snuffe och vi tänker på husse och Sippo. Nosbuff

2010-10-19 @ 17:38:07
URL: http://duideco.blogspot.com
Postat av: Katten Gustav

Förstår exakt känslan av lycka när "rymlingen" återfanns, det är verkligen en underbar känsla!

Mat på det fina överkastet, jama om lyx! Väldigt fina bilder har du alltid.

Det var ledsamt med Snuffe, att det behövs så "litet" och ändå omöjligt att bota. Vi var nog många som trodde att det skulle ordna sig. Men suck.....

2010-10-19 @ 17:44:58
URL: http://gustavkatten.blogspot.com
Postat av: Wikki

Mjau minsann, ja du ser vad viktig en liten svartvit katt kan bli för ett människohjärta... Och visst är det gott att ha dessa starka känslor för någon på fyra ben! Ah förlåt, åtta ben blir det ju... Hi hi! NosPuss Wikki

2010-10-19 @ 22:43:24
URL: http://www.metrobloggen.se/wikipedia
Postat av: Inkan Ligan o Trillingarna

Precis sådär känner jag med när jag varit borta.

Oftast har jag ju kissarna med mig men inte alltid juh.

2010-10-20 @ 07:38:25
URL: http://ligans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0