Sörpingskatterna

Så där låg han därute i gruset, men efter någon timme förflyttade han sig någon meter och la sig tillrätta igen.
Timmarna gick och temperaturen skönk som en gråsten mot havets botten.
Vad 17 skulle husse göra, inte kan han ligga där och bli kall om tassarna, eller?
Så vid 10 tiden gick husse ute till Max och han rörde inte en tass när jag närmade mig.
Det är lite ovanligt då de är lite reserverade när jag går mot dem ute.
I alla fall lyfte jag upp Max och bar in honom. "Här kan du inte ligga min lilla vän!"
Han spjärnade emot så mycket han kunde, men hussse "vann" den bataljen och la Max i sängen.
Han jamade lite olyckligt, men det är bäst för dig.
Jag lämnade honom ifred och tänkte att han skulle lägga sig tillrätta, och kände mig attans dum och hjälplös!
Efter 10 minuter kom han haltandes in genom vardagsrummet och gick mot luckan...
Då bröt husse ihop och sa "snäääälla stanna inne".
Men Max som tyckte att husse var det dummaste på jorden linkade vidare, och husse lät honom göra som han ville.
Vid midnatt kom båda missarna in igen och lade sig i soffan och slöa.
Max använde fortfarande bara 3 ben. :-(

...

Husse vaknade idag av att Måns hoppde upp i sängen och kurrade.
Men någon Max syntes inte till.
Efter "inventering" i fönstrena hittade jag Max på samma ställe där han låg igår.
Där satt han och tittade sig omkring. Och förstås kom det en fågel och klättrade på ett träd sådär retligt nära, men Max bara tittade.
Efter en stund gick han bort mot grannhuset. Det var det jag ville se, hur gick han?
Och det såg inte bra ut, men mycket bättre än igår. Försiktigt men ändå så använde han benet, till skillnad mot innan. Så just nu känns det som det är på bättringsvägen.