Sörpingskatterna

Hej alla, Måns här.
På sistone har visst brorsan haft någon slags kampanj mot mig för jag inte är ute och slåss. För att jag patrullerar för lite och att det visst är en töntstämpel på att sova hos husse!

Men nu jamar det så här att ja VET att jag är bäst, och trygg i mig själv.
För inte är det jag som varit hos stickisen med infekterade sår. Nä jag är mer skogssmart än så!
Om jag springer på Sigge säger jag bara:
-"Kolla en rosa råtta flyger där uppe!"
Och då tittar ju dummern upp och snubblar på sig själv. Fniss!

Och patrullerar gör jag så mycket som behövs, inte mer. För det är ingen hemlighet att det är varmare inne i huset just nu. Där blåser det inte och man blir inte blöt om tassarna. Mao blir det mycket mindre pälsvård!
Bara fördelar.... nära till mat och vatten.

Och sova hos husse har jag nu utvecklat till en egen liten sport. :-)
Först och främst går jag och lägger mig i sängen en timme innan, för han kommer alltid dit förr eller senare!
Sista två nätterna har jag lagt mig på kudden direkt, så slipper ja flytta och värma upp ett nytt område. Det bästa är om man lyckas lägga sig så min ligger på "fel" del av täcket. Då kan man skratta gott åt husse när kan kliver i sängen och försöker komma ner, utan att störa mig när jag låtsassover. tihi

Sista nätterna har jag även passat på att krypa ner under täcket, men det blir jamarns varmt. Plus att man inte vet om Max skulle hoppa upp, då skulle nog vi båda bli livrädda!

En sista sak...
- Det är inte jag som dreglar när husse klappar mig.
- Det var inte mig som alla fästingar hoppade på i somras.
- Det är inte jag som tappar vit päls.
- Det är inte mig som husse undrar om han ska sätta på diet.

Jag har det så bra, och jag njuter av livet till fullo!

... fast på mitt sätt.

/Nosbuff från Måns