Falsk som vatten.
Dagen kan jag inte skriva ur kattperspektiv, för de tycker nog husse är som rubriken antyder just nu. :-(
I alla fall...
Dagen började i slowmotion på grund av våldgästande vänner i går kväll, så jag var lite sliten.
Efter det obligatoriska kaffet, la jag mig i soffan och slökollade på tvn. Max och Måns hoppade också upp och låg i pläden brevid mig. Max var på riktigt kelhumör så han la sig vid mitt huvud och kurrade och trampade för fullt.
Och om jag inte gosade nog så mjauade han till, så det var bara att fortsätta! :-)
Efter någon timme fick jag för mig att påbörja projekt "gå ut med katt" i sele.
Jag visste att det kunde bli en fight för när jag satte på dem halsband för ett par veckor sedan var det mindre populärt om man säger så. Och nu skulle det på en sele, dvs både runt halsen och magen.
Men tanken från mig var god tyckte jag. Målet var ju att katterna och jag skulle komma ut en sväng.
Jag började med den "lätta", dvs Måns eftersom han är lyftbar.
Satte mig i sängen och tog fram selen. Höll ett fast tag och fick på halsdelen. Sedan slappnade jag av och han for iväg som en blixt ut ur rummet och in under soffan. *suck*
Ok då provade jag med Max, nu justerat selen till max storlek. Plockade upp honom och fick ta ett rejält grepp för att skulle "ge upp" och slappna av. Och faktist gick det rätt smidigt att få på selen, dumt nog hade jag inte koppeldelen fäst då det skulle gå lättare. För när jag släppte Max försvann han snabbt som attan.
Så nu hade jag en katt med sele bara runt halsen och resten hängandes och dinglades efter honom.
Och en annan där selen var fullt på.
Men det spelade ju ingen roll då det vid det här laget var livrädda för mig. :-(
Mutade med både räkor och skinka för att kunna fixa det sista, men så fort jag kom för nära ryggade de tillbaka lite.
Öppnade då skjutdörren ut, tänkte att nyfikenheten skulle locka dem dit, plus lite godis.
Max som vid det här laget hade vant sig vid sin sele lite kom fram till dörren, där jag stod berädd med koppeldelen. Men jag kom inte tillräckligt nära.
När jag var en bit ifrån dörren gick Max sakta och försiktigt ut och det var jag inte riktigt beredd på.
Snabbt var han under bordet ute och såg sig nyfiket omkring.
I cirka 5 minuter gick han och sniffade och jag försökte komma så nära att jag kunde koppla honom.
När jag till sist fick tag i selen och kopplade fick han panik och sprang rakt in. Tänk fall man där kunde säga att det var ok att vara ute nu...
Kopplade lös honom och han sprang iväg....
Vid det här laget tyckte jag så synd om missarna och jag gav upp. De ville ju verkligen inte ha något på sig!
Nu kom bara nästa problem... att ta av det de hade på sig.
Satte mig i soffan så att de skulle lugna ner sig och våga komma nära, fortfarande mutandes med skinka och räkor. Och till sist kom Måns fram och jag fick tag i selen, då backade han allt vad han orkade och som tur var gled selen över hans huvud och han var "fri" igen.
15 minuter senare kom Max fram och jag kunde klappa honom.
Då lyckade jag öppna snabbkopplingen runt halsen men då blev han rädd och sprang iväg med selen hängandes runt magen. Stackarn, den skrämde ju honom och han sprang 2 varv runt här innan han lugnade sig.
Jag fortsatte att kolla på tvn, för att jaga dem är verkligen inte till nytta och jag ville inte skrämma dem mer än nödvändigt. Till slut hoppade han upp i klätterträd och lade sig. Så när han slummrat 20 minuter passade jag på.
Gick fram och klappade honom och han kurrade det svagaste kurr jag någonsin hört, men jag fick öppna snabbkopplingen runt magen och sedan gick jag iväg.
Detta kommer jag aldrig göra om! Kände mig så elak! Selarna kommer jag att ge bort!
Var tvungen att åka iväg en sväng senare, och när jag tog på mig skorna kom Måns in i hallen och undrade vad jag gjorde nu.
Då passade jag på att lyfta upp honom för att testa, och ni kan inte gissa hur glad jag blev när han kurrade och la sitt huvud mot min axel! Älskar dig med Måns sa jag och kurrade tillbaka med lätt glansiga ögon.
När jag kom hem igen efter en 1/2 timme var allt som vanligt. :-)
Båda missarna kom och mötte mig och vi gosade i hallen!
Här kommer lite bilder från dagens del i "Real Life Sörping"
... äntligen fri igen...
I alla fall...
Dagen började i slowmotion på grund av våldgästande vänner i går kväll, så jag var lite sliten.
Efter det obligatoriska kaffet, la jag mig i soffan och slökollade på tvn. Max och Måns hoppade också upp och låg i pläden brevid mig. Max var på riktigt kelhumör så han la sig vid mitt huvud och kurrade och trampade för fullt.
Och om jag inte gosade nog så mjauade han till, så det var bara att fortsätta! :-)
Efter någon timme fick jag för mig att påbörja projekt "gå ut med katt" i sele.
Jag visste att det kunde bli en fight för när jag satte på dem halsband för ett par veckor sedan var det mindre populärt om man säger så. Och nu skulle det på en sele, dvs både runt halsen och magen.
Men tanken från mig var god tyckte jag. Målet var ju att katterna och jag skulle komma ut en sväng.
Jag började med den "lätta", dvs Måns eftersom han är lyftbar.
Satte mig i sängen och tog fram selen. Höll ett fast tag och fick på halsdelen. Sedan slappnade jag av och han for iväg som en blixt ut ur rummet och in under soffan. *suck*
Ok då provade jag med Max, nu justerat selen till max storlek. Plockade upp honom och fick ta ett rejält grepp för att skulle "ge upp" och slappna av. Och faktist gick det rätt smidigt att få på selen, dumt nog hade jag inte koppeldelen fäst då det skulle gå lättare. För när jag släppte Max försvann han snabbt som attan.
Så nu hade jag en katt med sele bara runt halsen och resten hängandes och dinglades efter honom.
Och en annan där selen var fullt på.
Men det spelade ju ingen roll då det vid det här laget var livrädda för mig. :-(
Mutade med både räkor och skinka för att kunna fixa det sista, men så fort jag kom för nära ryggade de tillbaka lite.
Öppnade då skjutdörren ut, tänkte att nyfikenheten skulle locka dem dit, plus lite godis.
Max som vid det här laget hade vant sig vid sin sele lite kom fram till dörren, där jag stod berädd med koppeldelen. Men jag kom inte tillräckligt nära.
När jag var en bit ifrån dörren gick Max sakta och försiktigt ut och det var jag inte riktigt beredd på.
Snabbt var han under bordet ute och såg sig nyfiket omkring.
I cirka 5 minuter gick han och sniffade och jag försökte komma så nära att jag kunde koppla honom.
När jag till sist fick tag i selen och kopplade fick han panik och sprang rakt in. Tänk fall man där kunde säga att det var ok att vara ute nu...
Kopplade lös honom och han sprang iväg....
Vid det här laget tyckte jag så synd om missarna och jag gav upp. De ville ju verkligen inte ha något på sig!
Nu kom bara nästa problem... att ta av det de hade på sig.
Satte mig i soffan så att de skulle lugna ner sig och våga komma nära, fortfarande mutandes med skinka och räkor. Och till sist kom Måns fram och jag fick tag i selen, då backade han allt vad han orkade och som tur var gled selen över hans huvud och han var "fri" igen.
15 minuter senare kom Max fram och jag kunde klappa honom.
Då lyckade jag öppna snabbkopplingen runt halsen men då blev han rädd och sprang iväg med selen hängandes runt magen. Stackarn, den skrämde ju honom och han sprang 2 varv runt här innan han lugnade sig.
Jag fortsatte att kolla på tvn, för att jaga dem är verkligen inte till nytta och jag ville inte skrämma dem mer än nödvändigt. Till slut hoppade han upp i klätterträd och lade sig. Så när han slummrat 20 minuter passade jag på.
Gick fram och klappade honom och han kurrade det svagaste kurr jag någonsin hört, men jag fick öppna snabbkopplingen runt magen och sedan gick jag iväg.
Detta kommer jag aldrig göra om! Kände mig så elak! Selarna kommer jag att ge bort!
Var tvungen att åka iväg en sväng senare, och när jag tog på mig skorna kom Måns in i hallen och undrade vad jag gjorde nu.
Då passade jag på att lyfta upp honom för att testa, och ni kan inte gissa hur glad jag blev när han kurrade och la sitt huvud mot min axel! Älskar dig med Måns sa jag och kurrade tillbaka med lätt glansiga ögon.
När jag kom hem igen efter en 1/2 timme var allt som vanligt. :-)
Båda missarna kom och mötte mig och vi gosade i hallen!
Här kommer lite bilder från dagens del i "Real Life Sörping"
... äntligen fri igen...
Kommentarer
Postat av: Dui och Deco
Vi övade inne med selarna ett tag innan vi gick ut! Inne släpade magen i golvet men när vi väl kom ut gick det jättebra. Gör dig inte av med selarna utan vänta och testa senare, matte lade våra på ryggen lite då och då så vi fick känna och sedan testade hon att knäppa efter ett tag. Passa ni på att vara med varandra och lära känna varandra bättre innan ni går ut. Kanske är lagom till nästa sommar? Nosbuff
Postat av: Malin
Ojsan, här går det hett till :) men det ante mig ju. Dui och Deco har bra förslag :) ge inte upp Christer!
/Malin
Postat av: Puma & Sixten
Jag, Sixten, gick i sele som liten för att Matte ville att jag skulle kunna utforska mitt område under uppsikt innan hon släppte mig fri. Nu går det inte att ha sele på mig för då lägger jag mig ner i protest. Nu har Matte köpt en ny sele som är mer heltäckande och som hon ska testa på Puma, första försöket gick inte så bra, Puma välte omkull hela tiden med selen på och stod väldigt konstigt annars, men Matte fortsätter testa. Det borde du också göra.
Postat av: Maria
Hahaha..... Du har lite och pyssla med du :)
Trackback
