Gott Nytt År!
Mycket har hänt.
Förra året var vi kolonikatter, sedan blev vi stödhemskatter för att under sommaren flytta till husse!
Även om han har sina egenheter och tokigheter ibland tycker vi mycket om honom. Och faktum är att han säger att han älskar oss, och det är därför han måste vara dum och smeta saker på tassen ibland. :-)
Våran historia är något som vi önskar alla katter som inte har någon husse eller matte som tar hand om dem.
Katten Gustav hade det på sin önskelista och vi kan inte annat än att jama med!
Ingen katt borde vara utan en 2bening att ta hand om!
En BAMSEKRAM i luften till alla vi känner! Tack för i år, och ha ett gott 2011!
(Klicka på mig)
166/2=83 ... 83/68 = 1,22 = 22%
Inte vi men husse!
Kommer ni ihåg när Måns krymte? Den var den dagen som husse hade köpt en gigantisk säck med mat. Samma som vanligt fast större, och Måns blev orolig över att han krymt.
I vilket fall...
På den påsen stod det att den skulle räcka i 166 dagar. men vi är ju 2 katter så då blir det 83 dagar.
På torrmatsfronten har vi fri tillgång, så husse tänkte kolla om vi frossar eller äter "normalt"
Nu visade det sig att våran säck räckte i 68 dagar. Så det "diffar" 15 dagar.
Eller så kan man jama att vi äter 22% mer än rekommenderat intag. Men om jag ska bli lika stor som Sigge måste jag äta mycket.
Sedan motionerar vi mer än en innekatt till exempel. Plus att det inte är mycket näring i fjäderkotletterna.
Att vi på detta får en och annan skinkbit och mjukmat är en annan femma.
Det som är riktigt sorgligt är att Måns inte riktigt har uppnått samma runda fina former som mig!
Husse har i alla fall köpt en ny säck idag, och samtidigt köpte han några nya pinnar, de var helt ok de också!
Ps. Husse sa att det var bra att vi bor här ute i ingenstans! För i morgon kommer det att smälla och explodera på en massa ställen, framför allt där det bor massor med 2beningar.
Här är det lugnt och skönt, hoppas att tex Stationskatterna får hörselskydd!
Sju månader!
Idag är det sju månader sedan vi flyttade till våran husse!
Jamars vad tiden går fort.
Husse hade inte inhandlat några delikatesser, pga att han fortfarande är hängig. Men vi vet att han har gömt några räkor i frysen, så om vi är riktigt snälla så... :-)
På tala om delikatesser... [viskar]
För att fira denna dag, gick vi och fångade in en fjäderkotlett! tihi
När husse kom hem var det fjädrar och dun över hela hallmattan.
Vem det var? Det kan jag inte jama, men bror ser mest skyldig ut här!
Varför vi viskar?
Jo för att Sigges matte läser här ibland, och just denna sport är hon inte så road av. ;-)
Oftast kommer nämligen fjäderkotletterna från hennes fågelbord. Shhhh.....
Husse skräms!
Detta medför att han nyser, och då blir vi jätterädda!
För det låter som om han vänder ut och in på sig själv, för han nyser jättehögt!
Och ska vi jama ärligt brukar inte husse vara så högljudd här hemma.
Vi spinnhealar allt vi kan....
Nosbuff
Bad hair day!
Men just nu har vi attans svårt att få till det rätta fluffet i pälsen.
Nu kanske vissa direkt tänker att vi är sjuka, men så är inte fallet.
Allt handlar egentligen bara om att det är vinter och otroligt torrt här inne i huset.
Det medför också en annan oerhört obehaglig effekt!
Nämligen att när husse klappar oss får vi stötar, både husse och vi.
Tydligen är vi laddade med något som kallas statisk elektricitet, och då ger vi varandra stötar.
Inte skönt alls!
Husse läste lite på nätet om det, och tydligen finns det speciella shampon för ändamålet.
HA! Som om vi skulle vara en sådan där Perser eller vad de långhåriga missarna från Stureplan heter.
Husse skulle aldrig få in oss i en dusch, än mindre duscha oss. tihi
Nästa tips var att blöta handen lite, kanske husse kan prova nästa gång det slår blixtar mellan oss.
Välkommen hem!
För idag var det lika dant som tidigare i veckan.
Upp tidigt till jobbet, kommer hem.... och sedan åker den drummlen igen!
M A O har vi varit ensamna hela dagen.
Vi har många gånger pratat om vårat "Välkommen hem - gos".
Och pga husse har vi gjort det två gånger idag, och nu i kväll tog han med sig blixtsaken och försökte föreviga det. Inte så lätt för normalt sitter Måns i husses knä och nosbuffar, medans jag lägger mig på hans fötter för att bli klappad.
Startposition. Klappa oss nu husse!
Nosbuff!
"Men klappa mig då!" Husse har inga utslag på händerna, bara lite gosbevis! tihi
I vilket fall har husse lovat att han inte ska vara borta hela dagar på den närmaste framtiden.
Vi får se om han håller det löftet.
Mysteriet med den röda pricken
Ok, husse var hemma på förmiddagen och stojade runt lite, men sedan åkte han och lämnade oss ensamma hela dagen. Han kom inte hem förrän jättesent! :-(
Men då hände något konstigt.
Tror att de flesta av våra vänner har varit med om att det helt plötsligt dyker upp en röd prick som är helt omöjlig att fånga. Vi har i alla fall klurat ut att det är husse som styr den, trodde vi....
För igår kväll dök den upp igen men nu rörde den på sig utan att husse var där! *skumt*
Något som surrade lite stod i ett hörn som vi inte sett förut.
Husse var ute och ÄNDÅ rörde sig den röda picken, tom inne i vårat nya viloställe!
Måns och jag har slagit våra klocka huvuden ihop, men vi har inte listat ut det än.
God Jul alla vänner!
Så två gånger hoppade jag upp i husses knä under kvällen och vi gosade som aldrig förr.
Sedan följde jag upp det med att "kloa" husse ett par gånger under natten med. :-)
Jag och Måns önskar alla våra vänner en riktigt god jul, hoppas ni får mycket smaskigt att tugga på! Det är vi värda denna vinter.
Nosbuffar med ett soligt varmt kort från i sommras.
Låt mig vara!
Detta bara för att jag fortfarande är rädd att han ska smeta antibiotikatt på mig. Fast det nu var tre dagar sedan sist är jag inte mitt normala jag än.
Jag kommer inte fram och gosar när husse kommer hem. Och om husse närmar sig mig går jag gärna undan. Har husse aldrig hört talas om egentid?
Fast han är borta hela dagarna och inte finns till hands när JAG vill gosa, tror han att han jag komma när HAN vill och klappa.
Enda gången varje dygn som vi fortfarande har, eller rättare sagt, jag har som rutin är när jag hoppar upp i sängen 04:00 och trampar med de vassaste klorna jag har på husse.
Inte alltid så uppskattat, men jag tycker det är ok.
Och enligt "husets regler" är det ju jag som är chefen!
Husses granskning har i alla fall inte givit några resultat.
Haltar inte - Check!
Ej svullen - Check!
Jamar inte i om när husse går lov att klappa mig - Check!
Såret som är kvar från sista fighten ej inflammerat - Check!
Osv osv...
Så snälla husse, låt mig bara vara och stalka Måns istället.
Måns har han också börjat gilla elden, nu när röken hamnar där den ska!
Utrökta i kylan!
Tydligen har vi skaffat oss en av de elakaste hussar som finns, eller kanske klantigaste!
Så här jamar det:
Igår fick husse för sig att han skulle elda lite, för det har han inte gjort på länge.
Och OM man inte har eldat på länge, vad borde man göra då med tanke på allt vitt som har trillat ner?
Tänka efter FÖRE kanske!
Husse stoppade i alla fall in en massa ved och fjuttade på.
Jag märkte det direkt, oroligt gick jag runt och försökte varna alla att det inte stod rätt till. Först gick jag till Max och pratade med honom. Sedan gick jag till husse och försökte påkalla lite uppmärksamhet.
Och det fick jag, för så mycket har jag inte pratat på länge!
Det luktade nämligen inte så bra här inne, det var fara och färde om man ska jama ärligt! Och jag ville ju bara rädda husse och Max, från det hemska som skulle kunna hända.
Husse insåg till sist sitt misstag, men då var det försent!
Hela huset luktade rök och våra känsliga nosar klarar inte av så mycket så vi fick helt enkelt gå ut i kylan!
Husses misstag var nämligen att skorstenen var nämligen täckt med en 1/2 meter vitt!
Så röken hade ingenstans att ta vägen utom in i huset. MORR!
Det var så mycket rök att till och med spökkatterna gick ut!
-"Tack för det husse, tror du vi ville vara här ute nu??"
Husse öppnade båda dörrarna så det blev korsdrag fast det var -20 grader ute.
Sedan gick han till grannen och lånade stegen och klättrade upp på taket och fixade skorstenen, men då var skadan redan skedd!
I -20 vill inte vi vara ute SÅ länge så jag försökte gå in ett par gånger men gick ut lika fort igen. Max var tydligen immun mot lukten för han brydde sig inte.
Senare gick jag in och parkerade vid luckan på golvet, där brukar jag aldig ligga men nöden har ingen lag.
Brorsan la sig i klätterträt brevid det varma, rökiga och somnade!
Tur att han har mig som vaktar!
Post till oss? :-)
-"Er vinst har kommit grabbar!"
Detta var visten vi vann på Katthemmet Kompis sida.
Jättenyfikna sprang vi ut i hallen för att möta husse. Men han var omständig som attan, för ytterkläder och skor skulle tas av och saker skulle in i kylen innan vi fick titta. *hmpf*
Hade varit bättre om han varit katt, då slipper man sådana bestyr!
Till sist visade han oss kuveret som postisen kommit med.
Notera vilka kändisar vi är! M&M, Sörping räcker för att det ska komma rätt. tihi
Efter det att Måns öppnat det tog jag en närmare titt på vinsten, dvs boken.
Finns det inte vissa likheter mellan undertecknad och omslaget, copywrigtfråga kanske?
I boken står den en massa bra om saker som VI vet, men som hussar och mattar TROR sig veta.
T ex står det:
- Hur man vet vad katter vill.
- Hur gamla vi kan bli.
- Hur man gör leksaker.
- Och det som husse tyckte var bäst, hur man ser om vi är sjuka!
Plus mycket mycket mera.
Den där Ylva Stockelberg som gjort boken måste vara en klippa som vet så mycket om oss!
För att vara 2bening vill säga! ;-)
Avslutningsvis vill vi bara jama att ni ska gå in på Katthemmet Kompis sida.
Där kan man läsa om att Nya Katthult nu är bebott av katter!
Bra jobbat/tassat alla!
Drömmer...
Igår kom det en katthöjd med snö. Husse var ute och skottade våran E 0.04. Och under natten kom det en halv katthöjd med snö till!! Finns det inget slut på det eller?
Husse visade oss ett par bilder från ett ställe långt, långt bort där husse var för ett par år sedan. Kan inte annat än önska att vi vore där nu.
Varmt och skönt, inget vitt och Stora vattnet är tassiljoner större än vårat.
Tänk att ligga och sova middag här! Mmmmm....
Vänder andra kinden till
-"Mjau!" sa jag och husse tittade förvånat ner på golvet där jag satt med vädjande blick som sa:
- "Lyft upp mig!"
-"Självklart min vän" sa husse och lyfte upp mig.
Då lade jag mig tillrätta och vi gosade för fullt.
Först lite tasstvätt!
"Tycker om dig, husse!"
"Oh ja, mera! Krrr krrr"
"Perfekt, just där!"
"Relaxad till Max!"
"Måste värma nosen lite!"
"NOSBUFF INCOMING!!!!"
Idag är festen slut, de fina mjölkskålarna är borta och de gamla vanliga i plast har kommit fram igen.
Slickar oss kring munnen.
Som ni vet har vi inte fått någon mjölk på snart en månad. Och det är bra, för brorsan börjar bli riktigt krallig nu.
Men idag tyckte husse att han ville bjuda på fest, så han köpte en liter LAKTOSFRI mjölk till oss.
Mumma!
När han hade hällt upp tog det ett tag innan vi förstod vad det var, vi låg ju och sussade så gott i soffan.
Husse hade hällt upp vars en skål till oss, och nyfikna som vi är hoppade vi straxt ner.
-"Mums, det var inte igår!"
Brorsan upptäckte att jag hade fått mjölk på örat, så det slickade han snällt bort.
"Slurp, slurp!"
Slutligen ska jag bara jama om att husse fortfarande går omkring med kniv här hemma, men till husses glädje kommer jag fortfarande fram och gosar.
Vad som händer när han smetar på mig är till att börja med att jag haltar, då skrattar husse. *fnys!*
Kan väl inte rå för att benet blir helt oanvändbart tills jag slickat bort det äckliga.
Sedan går jag alltid ut ett par timmar när jag fått antibiotikatt på mig, i dag gick jag till grannens lilla hus och satt där och tvingade mig att göra rent benet.
"Nej Husse, Neeeeeeeeeej!" *Mutter*
-"Du får *** skylla dig själv!"
-"Men vaddå, jag har inte gjort något!"
-"Bara en vecka kunde du hålla dig borta va?"
-"Men skulle bara... det är inget farligt det här!"
-"Så tänkte vi sist med, och hur gick det då?"
-"Bara en skråma ju!"
-"Om du tror det här är otrevligt, så finns det faktiskt missar som MÅSTE ta medicin för att överleva!"
-"Men inte kan jag låta Sigge tro att han bestämmer!"
-"Humm..."
-"Och jag har varit gosig som attan sista dagarna, i morse gosa vi och när du kom hem kom jag fram och gosa, plus att du fick lyfa upp mig!"
Husse lyssande inte på det örat utan greppade mig stadigt över ryggen så jag inte kom någonstans. Sedan hände det jobbiga igen.
S M E T med kniven på frammtassen. Det gjorde inte ont och det gick snabbt, men det sitter som klister och måste slickas upp.
-"Sedan VET jag hur det gick med Sigge. Tydligen hade du återigen sabbat hans öron. Han hade blött från båda!"
-"Men det var han som började!"
-"Tror jag inte ett smack på!"
Husse kanske har rätt, det är ett litet sår. Ungefär som sist. Och eftersom vi har antibiotikatt hemma tar vi tag i det direkt denna gången. Så kanske jag slipper åka till stickisen igen.
Men det smakar SÅ illa!
Fast egentligen är det inte mitt fel. Har husse aldrig hört talas om gener och hormoner? Det är liksom inpräntat i mitt DNA att Sigge ska få stryk.
Så husse kan väl inte vara arg på mig?
Svansdans... vi vann!!
Vi sitter här och är lite chockade, men vi vann en bok på Katthemmet Kompis sida!
http://katthemmetkompis.blogg.se/
Vi tackar allra ödmjukast.
*glädjesnyft*
Farligt, farligt för små missar!
Och då husse är rädd om oss ömtåliga små missar brukar han med jämna mellanrum ta bort dem.
Kolla här!
Och när husse är klar.
När gjorde era mattar och hussar utemiljön missesäker?
Dags att komma hem nu? [Stampar argt!]
Han försökte finta mig genom att ge mig mat och sedan gå ut. Men 4 sekunder efter det han låst dörren kom jag springades runt hörnet.
-"Och vart ska du?" sa jag och stirrade bestämt!
Husse vände bara trött på klacken och gick uppför backen. När husse kommit till brummisen såg han Måns komma och titta efter husse.
-"Men hallå, fick inte jag något morgongos" sa Måns och gick surt nerför backen till huset.
Husse brukar normalt komma hem efter en nio timmar, så där satt vi och väntade förjäves.
För den stollen hade mage att inte dyka upp förrän, hör och jama, 17 timmar senare!
När han kom hem stod Måns i backen och väntade på honom, så husse fick sällskap till huset.
Tydligen hade han varit långt söderut och bytt brummis.
Bara han inte får för sig och byta ut oss med. :-(
Men han har lovat att inte göra det, tack och lov.
Men bara för att var borta så länge får nog husse sova ensam i natt, i ren protest!
Måns kom på andra plats.
Och ska vi vara ärliga är det inte fyjam, för ettan är en helt bedårande bild på en söt liten misse bland glitter och julgranskulor. tihi
Kolla in sötnosen, vinnaren i hittekatter i focus lussekattstävling!
Själva var vi lite rastlösa förut, och jagade varandra både ut och in. När inte Sigge syns till får vi helt enkelt brottas med varandra.
Slappardag (läs gosdag!)
Husse har nästan varit hemma hela dagen och slöat.
Utan i morse då han var utanför och flyttade på en massa nytt vitt. Serpentinvägen är nyskottad och gångarna till grannen och uppför backen med.
Givetvis övervakade jag det hela så att han gjorde ett bra arbete, ömtåliga tassar tycker om nyskottat!
Detta har resulterat i att vi har gosat massor idag.
Framför allt i eftermiddag då husse och jag har legat i soffan och spunnit ikapp. hehe
En fördel med vintern är att våra trampdynor får tid att läka. För även om det vita är ganska kallt, så är det oftast väldigt mjukt.
Kolla här, trampdynor som en nyfödd kissekatt!
Sist men inte minst....
ALICE VANN !!! Weee!!! :-)
http://www.skuggan.se/pladdermusen/catshow.htm
Än är jag ingen tiger... *snyft*
Husse vaknade tidigt, och då var vi ute och kom inte in förrän ett par timmar senare. Sedan har vi varit inne och sovit för att gå ut med jämna mellanrum.
Men så hände det!
Ett STORT djur gick förbi mellan vårat och Sigges hus.
Jag ville så gärna sätta klorna i halsen och mumsa det mesta en misse kan, men även jag fick inse mina begränsningar. Och tänk att skriva till katten Gustav att man tagit ett rådjur, som husse sa att de hette, det skulle vara något det. tihi
I alla fall önskade jag när jag såg den att jag vore en riktig tiger!
När husse är borta dansar katterna på bordet
Kanske som straff för att jag krävde gos 03:00 och Måns 04:00. tihi
Husse försvann halv 6 och hem hem en snabbis straxt efter 13.
Då upptäckte han att vi hade haft fjäderkotlettmiddag (hmm.... borde skicka det ordet till Wikki).
För i hallen fanns det nya fjädrar och dun på mattan. Han vet inte vem av oss som är skyldig men vi får hoppas Sigges matte inte läser detta. ;-)
Snabbt fyllde han skålarna med mjukmat, klädde om och försvann igen. Och hade mage att stanna borta till det normalt är dags att sova!
Husse reagerade över att det var attans kallt här inne, och upptäckte att sovrumsfönstret stod på glänt. Givetvis anklagar han oss, för han har inte rört det sedans han tvättade det för ett bra tag sedan.
Vi skyller på att spökkatterna varit tillbaka, men husse vet inte vad han ska tro.
Som ni vet är vi ute en hel del fast det är kallt, och igår följde husse efter mig på en promenad nere vid vattnet, eller isen kanske man ska jama!
Här som var så skönt i sommras.
Lådan är för veklingar, men ta inte kort NU husse! *suck*
Sopa igen spåren efter sig.
Dags att kolla utsikten efter fienden och möss!
Där ute finns det en massa spår, undra om jag ska gå dit?
Iiiiiiiii, vad snö det var här då!
Spåren.
Husse säger att jag inte få gå ut dit, men jag ska nog prova någon gång när husse inte ser!
PS. Måns är nu 2 röster efter ettan. :-)
Nojig husse
I natt när husse låg och halvsov, pga Måns som halvt ligger på ansiket och emellanåt börjar trampa så husse får en klo i bröstet eller på halsen, tyckte husse att han hörde en katt som skrek.
Och nu menar vi inte ett vanligt ynkligt jam, utan ett panikJAAAM!
Husse är inte säker på om han drömt detta eller om det var något annat djur. Men när väl klockan ringde för väckning 05:00 var jag inte hemma. Och när han gick till brummisen gick han långsamt och lyssnade noga efter mig.
Självklart var jag på patrull någon annanstans, för när husse kom hem igen 8 timmar senare satt jag ju i hallen som vanligt.
Då hade stollen hela dagen tänkt dumma tankar.
Så han blev lättad när han såg mig.
Kanske skulle ge honom antibiotikatt så han taggar ner lite. tihi
Här är jag!
Sedan ska vi bara jama om att husse har snälla arbetskamrater, som förstår sig på oss katter. För en av dem kom in när husse arbetade och sa -"Denna ska du ha!" och gick sedan ut till hennes brummis igen.
Husse som givetvis blev nyfiken tog bort prasselpappret och skrattade gott!
-"In their dreams!" tänkte han.
Men vi alla vet att detta stämmer, eller hur?
Ps. Måns ligger 2 i tävlingen, 3 röster efter. 4 dagar kvar att rösta. tihi
PsII Vad hände med Måns mus igår undrade en del. Jo Måns la den på tining på bra ställe, men husse hittade den i ett obevakat ögonblick och kastade ut den igen. :-(
Klonk???
Idag när husse satt och drönade framför tven kom Måns in genom luckan.
I munnen hade han en nyinfångad mus. Bara den nu inte lever och springer omkring, tänkte husse.
Det var då det hände, Måns släpper musen till govet och...
KLONK!!!
Husse skrattade så han nästan grät, då hade förmodligen Måns hittat en av de möss som husse kastat ut, som han nu kom in med. haha
Det var lätt djupfryst om man jamar så.
Djupfryst mus.
Sedan måste vi även berätta om skillnaden på gos igår kväll, och kvällen innan det.
I förgår kväll var det fortfarande antibiotikatt som gällde. Då var det bäst att hålla sig undan tänkte jag och gick ut. Måns följde efter och vi var ute i 3-4 timmar. Och så länge tyckte husse var i längsta taget, så han gick ut med ficklampan och letade efter oss.
När jag fick se honom gick jag till vägen och jamade så han fick se att jag var en snäll misse. Då blev husse nöjd och gick hem, med mig strax efter.
Väl inne fick jag en godisbit, men sedan gick jag ut igen.
Igår kväll var det raka motsatsen.
Husse tittade på tvn och jag låg brevid och kurrade i någon timme.
När husse gick från tvn till datorn följde jag efter och la mig i hans knä, blev väl en timme till.
Sedan när husse skulle lägga sig, hade Måns redan värmt upp sängen och när husse la sig hoppade Måns upp till husses kudde så han inte kunde läsa kvällens serietidning.
Så husse släckte och somnade gott med Måns kurrandes strax brevid.
Vi kan lungt jama att husse njöt!
Jag är fortfarande lite reserverad när husse böjer sig ner till mig, man vet ju aldrig.
Bäst att ta skydd!
Avslutningsvis ställningen i Måns lussekattstävling.
Det är jättespännande! I morse låg han 2a, vid lunch låg han på delad 1a plats igen.
Men nu ligger han återigen 2a, 2 röster efter.
Nu grönskar det...
"... i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vinterns glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med mjölk.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.
Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!"
Oh jam! Är NI här.. EHUM!! [Harkel]
Ja det är bara att erkänna, jag satt och jamade på en låt. Kan bara inte rå för det för husse kom med fantastiska nyheter idag! Ni kan säkert gissa vad, yepp
INGEN MER ANTIBIOTIKATT!! [Jagar min svans i ren glädje!]
Husse var nämligen hos stickisen på vägen hem och försklarade vad som hade hänt. Att jag varit duktig och hållt mig undan men att husse ändå lyckats få i mig minst halva dosen under 11 dagar.
Utom en, då jag höll mig långt från husse!
Då hade stickisen sagt att det diskuteras huruvida en antibiotikattkur måste vara en vecka.
Flera förespråkar att det borde räcka med fyra dagar.
Stickisen hade också sagt att husse skulle kolla om såren var svullna alt. röda.
Och enligt husse var de inte det. Tjohoo!
Husse säger att han är lite rädd i alla fall, men att det räcker för denna gången nu.
Grönskar vad det ja!
Husse har odlat oss lite gräs så här på vintern. Därför kom jag att tänka på låten. tihi
Själv nosade jag bara lite, medans Måns åt för fulla muggar.
Mums!
Ps. Ovan bildsköna katt ligger nu 2a på http://hittekatter.ifokus.se/ lussekattstävlig.
Reklampaus...
Jag vill faktiskt göra lite reklam för brorsan! Tro det eller ej!
Det är så att han är med på hittekatter.se omröstning om årets lussekatt. Och det är olidligt spännande.
I skrivande stund är Månsponken på delad förstaplats.
Han är bra mallig för han kom med och inte jag, men det kan jag ta!
Så tassa dit och ge brorsan en röst vet jag, han behöver lite uppmärksamhet ibland med!
__________________________________________________________________________
Angående mig själv försökte husse med kniven i morse igen, men jag gick ut omedelbums.
När han gick till brummisen för att åka till jobbet satt jag brevid och skrattade åt honom.
Men ikväll fick husse sista skrattet.
Han hade besök här hemma, så jag tyckte inte om att vara inne. Måns var inne en liten stund, men gick ut sen igen. Husse hade inte alls tid med oss.
Men när väl de hade åkt satte sig husse vid datorn och jag fick ett lite husseabstinens.
Så jag smög mig fram till honom och hoppade upp i knät. Och där klappade han mig så skönt, så skönt.
Men då visade det sig att husse hade lagt kniven vid sin sida, "uti fall att..." så mitt under bästa goset...
SMET, på tassen. Arg blev jag och hoppade haltandes därifrån.
Gick ju inte att använda den nedspetade tassen. :-(
Men jag lovar husse, från och med nu ska jag vara snäll misse.
Att benen är i kors betyder ingenting!
Ps. Alice jag röstade på dig på Klosterkatternas sida! Nosbuff. ;-)
Alice, Alice, who the jam is Alice?!
Igår bröt äntligen husse ihop och gav mig ingen antibiotikatt, skönt tänkte jag.
Men så idag när han kommer hem, är jag som vanligt MYCKET reserverad och misstänksam. Kommer husse närmre än 1 meter går jag gärna undan.
När vi hade fått våran skinkbit, gick jag ut direkt. För husse gick runt med en smörkniv i handen. Såg bra skumt ut och han tittade lite lustigt på mig....
Väl ute lekte jag och Måns för fullt.
Kolla in ekorren här, tihi. (Tindra 2 kanske)
Själv smög jag på Måns det försiktigaste och tystaste jag kunde.
Hmm, ett grässtrå. Det är godare på sommaren. Tvi!
Här försöker Måns hindra MIG från att komma förbi, klarade han inte.
Själv försökte jag samma sak, med liknande resultat. 8 tassar i luften!
(Detta är kort nummer 2000 med nya kameran, snacka om att husse stalkar oss!)
Väl inne igen gick jag och la mig i handfatet. Där låg jag när jag flyttade in och känner mig trygg där. Husse gick förbi lite då och då och tittade skumt igen.
Lite senare låg husse och tittade på tvn och då vågade jag hoppa upp i soffan, så långt ifrån honom som möjligt.
Då gick husse ut i köket, kom tillbaka med kniven och låtsades som om det regnade.
Tittade en stund till på tvn så jag slappnade av och började regöra tassarna och andra vitala delar av kroppen.
Då smyger han sig närmare med ett falskt leende och klappar mig på huvudet.
Det är då det händer...
S M E T !!!
Då trycker han kniven mot ena tassen så den blir kletig, och tydligen var han inte nöjd utan gjorde samma sak på nästa tass. Mina nyrengjorda tassar! Helt förstörda! *suck*
Och då sa han -"Ska bara hälsa från Alice!"
Nu är tassarna är fina igen, för jag fick ju slicka i mig skiten, och ja... antibiotikatten är tillbaka. :-(
Så nu undrar jag, är vi inte vänner här i kattbloggvärlden eller?
Jag vill veta vart Alice bor, jamnummer, brummis och färg på tandborsten!
För jag hittade en kommentar från igår i bloggen, så det är hon som är Judas!
"Jag vet hur hemskt det är att få ta till våld för att få i en tablett! Hjärtat går i bitar när man ser att ens egen pälskling blir rädd för en! När Wilma hade opererats så fick jag rådet av veterinären att mosa tabletten i en klick smör (ung som en ärtas storlek) och sen stryka ut det på tassen ordentligt så det kommer ner i pälsen. Katten slickar nästan alltid instinktivt ren tassen fast det smakar illa och både katt och ägare slipper traumat med pillret... Kan vara värt att prova! Risken med både människor och djur är att infektionen kommer tillbaka om man inte tar hela antibiotikakuren, och tyvärr mer intensiv än innan.
Hoppas det löser sig!"
Husse är jättenöjd, men jag är det inte ska du veta.
Nosbuff till alla utan Alice
Husse har inte hjärta att...
... fortsätta tvinga i mig antibiotikatt.
Kanske är det tvärt om, att han borde fortsätta för min skull.
Om vi tar det finstilta så har han fått i mig nästan hela dosen varje dag, ibland halva ibland 3/4s.
Jag skulle äta skiten i 8-10 dagar, idag är dag 8 och husse tyckte så synd om mig när jag knappt fick luft under dagens försök, och så lät jag konstigt.
Husse tycker inte heller om när han kommer hem från jobbet och jag är rädd för honom. Det brukar gå över på kvällen, men i alla fall.
Om alla baskilusker inte är döda, vad händer då?
Svullnar benet upp igen?
Synd att husse inte fick med sig samma antibiotikatt som förra gången, den åt jag nästan lika gärna som godis.
Tro mig när jag tassar att husse har försökt alla knep denna gången, men min känsliga nos upptäcker det direkt.
Tex:
- A. ihop med dentisar.
- A. i kaviar.
- A. i räkor.
- A. utspritt på skinka.
- A. utspett i mjölk.
- A. intryckt i Pussimaten
- A. intryckt i en ostskiva
- A. i majonäs med mera....
Och nu har husse inte hjärta att vålda mer.
Tack säger jag, och hoppas atta basilusker är döda!
Till sist ska jag bara säga att Måns kom in med en mus till igår, men då gick han direkt under soffan.
Man lär sig av misstagen...
Uttråkade
Husse kollade på tvn och vi slappade.
Uttråkad Måns
Och en uttråkad Max
Tydligen hade husse samma symtom idag, för gissa vad han gjorde?
Utan att skämmas förstörde han våran E 0.04a !
Och ersatte den med en sketen serpentinväg med farthinder!
Kolla här!
Och E0.04an var helt igenfylld med snö så vi har inget val.
Här är Måns som kollar läget...
-"Hmm, gick inte vägen där förrut?"
-"Vad 17, en sväng till."
Efter mycket om och men kom Måns fram till mig där jag grävde i snön.
Nyss kom Måns in med en nyfångad mus, men denna gången var husse så elak att han kastade ut den!
Skillnad mellan skällis och katt
Vaffö gör du på dette viset?
-"Husse, har du inte glömt något?" [Stirrar bestämt på husse.]
-"Öhh, jag?"
-"Just det, DU..."
-"Hmmm, vad kan det vara tro?" [Tänker...]
-"Vill du ha en hint?"
-"Ja tack, jag tror inte jag glömt något."
-"NÄR, var det vi kom hit?"
-"Den tjugoni....... NEEEEEJJJ!! FÖRLÅT!!, missade jag halvårsdagen?"
-"Mmmm....."
Och oj vad husse skämdes efter det. Har gick i cirklar och undrade hur han kan fjäska så dant att vi förlåter honom. Han frågade till och med oss, men han är ju rätt generös med ditt och datt.
Har ni några tips på vad husse kan muta oss med?
Igår när det var som kallast tänkte Måns gå ut, och det var bara tur att han inte krockade med sig själv i luckan. För max en sekund var han ute. När svansen försvann kom huvudet in igen. Jag skrattade så jag fick tårar. Dumstrut!
Ikväll har temperaturen stigit till -7 så idag har vi faktiskt varit ute en sväng. Och då lyckades husse med det han inte lyckats med innan.
Just utanför luckan har vi ett träd, och det är mer regel än undantag att jag klättrar upp lite, men ikväll var första gången husse hade blixtsaken med sig och förevigade det.
"Hmm, längre upp kanske?"
"Konstigt det lät där borta! Men för mycket vitt gör att jag stannar hemma!"
"Här kommer Måns hem efter en kvart på patrull"
Som ni ser har det börjat trilla ner mera vitt. Suckjam!
Sedan har husse dragit igen gardinerna vid skjutdörren, så vi måste gå ut för att spana. Även in till favoritbordet har det kommit upp en pläd i dörren, för det inte ska komma in så mycket kyla därifrån. Husse säger att det går, men vi har inte klurat ut hur man ska ta sig in än.
Nosbuffar från Max.
Ps. Den 25 November slog vi rekord här på bloggen. Då var det 50 unika besökare! Kul att så många hittat hit. För egentligen började allt med att vi skrev för Östgötakatterna och deras stödhem. Förresten undrar jag(Max) om min stödhemsmatte fortfarande läser här. Om du gör det, nosbuffa Elsa från mig. :-)
Ärligt jamat. Vi skäms!
Ute är det nu jättekallt, och tassarna vill inte vara i det kalla. Hela natten har vi legat hos husse och väckt honom men en nosbuff eller två.
Igår kväll gick jag in på Östgötakatternas blogg, och där såg vi flera gamla vänner som frös. En halvlånghårig kompis som husse aldrig hade sett innan och flera andra.
Jag led så med dem att jag la huvudet på tangentbordet, jag kunde inte titta. :-(
Till sist la jag mig brevid och försökte kurrvärma dem så mycket jag kunde.
Även om jag är lite rädd för husse just nu och tvekar över "välkommen hem" - goset. För rätt som det är har han de jätteäckliga tabletterna i handen, och då håller han fast mig och tvingar mig att öppna munnen.
Trots det har vi det väldigt bra här!
[Telepaterar till: Musse, Fläcken, Nostippen, Vithaka, Svarta Svansen och Semilånghåret -"Gå in i fällan nu! Ni kommer inte ångra er!"]
