Sörpingskatterna

Egentligen började allt innan jag åkte till jobbet i morse.
Måns var helt gudomligt kelig och gick "fot" så som Pricken gjorde för ett par veckor sedan.
Och han lät sig bli klappad i både tid och otid. Satt innanför skjutdörren och väntade när jag var ute och rökte.
På alla sätt var detta Måns morgon!

Och vad är tacken....

Idag när jag kom hem kom de givetvis och mötte mig i hallen så som de brukar.
Båda var sagoligt keliga så där låg de på golvet och kurrade och husse kravlade runt med.
Ner med nyllet och köra lite nos mot näsa gos, från den ena till den andra.

Tills...

Måns fick nog och som en cobra högg till och bet mig i pannan.
Och som en ren reflex skrek jag "FY" väldigt högt och ljudligt med ganska mörk röst.
Vilket resulterade i att jag skrämde skiten ut katterna som sprang och gömde sig.
Ok Pricken var strax tillbaka men med Måns var det som att vrida tillbaka klockan en månad! :-(
Nja inte riktigt, men så kändes det. I hallen, köket och vardagsrummet fick jag inte komma nära under någon timme.
Men när jag ropade till mig Måns vid den magiska lådan vid sängen kunde han inte hålla sig längre, utan hoppade upp i sängen och ville ha godis. Och en husse med taskigt samvete är ganska givmild! ;-)

Under kvällen har jag kollat på fotboll och då har de legat i hallen.
Men när jag satte mig här efter matchen kom Måns upp på skrivbordet och var kvar i 5 minuter för att bli klappad.
Så jag hoppas han har förlåtit mig nu! :-)