Sörpingskatterna

(Återkommer till rubriken)

I onsdags kväll var det dags att testa igen, hur elak är husse?
Jag hade varit ute i ett par timmer när jag kommer in genom min lilla lucka.
Då ser jag husse som ligger och halvsover i soffan som vanligt, tar mod till mig och tassar helt enkelt fram...
hoppar upp i soffan och lägger mig alldeles brevid! Lite nervös var jag, men det är ju så kurrans "gött" när husse klappar mig! Bara han nu låter benet vara... snälla!!
Och det gjorde han! Han tittade konstigt på mig eftersom jag inte velat vara nära sedan vi var ute och åkte!
Sedan klappar han mig så där "gött" igen! Tycker om dig husse! Och han tyckte om Max med sa han!

Benet fungerar ypperligt just nu! Jag hade en liten demostration i onsdagskväll när jag sprang från träd till träd, hoppade upp någon meter och ner igen till nästa träd! Haltar inget alls!
Husse är i alla fall lite orolig för att jag inte givit honom chansen att göra riktigt som vettisen sa.
Han har inte kunnat göra rent såret så ofta och klämma ut något ut såret har han inte lyckats med alls.
Men tabletterna som ska döda basiluskerna äter jag som jag ska.
När husse ger godis smaskar jag i mig allt i husses hand, och ibland finns det en röd bit med. Går bra!

Igår morse skulle husse iväg på äventyr med jobbet, så han var borta hela natten!
(Hade han sagt det kunde ju Sigge komma över på en jamare! *hmm*)
Mao var det bråttom att få i mig tabletten.
Vare sig jag eller Måns var hemma när han vaknade, men husse såg mig alldeles utanför.
Han ropade och när jag kände att det var dags gick jag in!
Tablett och borttagning av fästing på mindre än 4 mins! Bra jobbat!

24 timmar senare kommer husse hem....
Ingen misse i huset, och all mat han hade lagt fram hade vi ätit upp!
Då gick han ut och ropade på oss!
Jag kom direkt, tassandes över gräsmattan och jamade hela vägen!
Lasse Grankvist pratar ingenting jämfört med mig!
Då gick vi in och jag fick tablett och MASSOR med gos och mat! Sedan somnade jag gott i sängen! Zzzz..

Men som vanligt var Måns borta, så efter någon timme gick husse ut för att kollla.
Då talade grannen om att hon sett ena skällisen förmodligen jaga en katt och skälla!
Eftersom det började regna tog husse på sig sin jacka och gick ut ett varv. Men ingen Måns...
Regnet tilltog och efter yttligare en timme kommer en genomsur Måns tassandes.
Och fastän Måns hållit husse på stången och var blöt, lyfte han upp Måns i famnen så de kunde nosbuffas för fullt!

Någon skrev här att husse var modig som släppte ut oss.
Han kan bara hålla med! Att inte ha koll på oss gör honom nojig. tihi
Men till sist dyker vi alltid upp!

Ps. Byter tillbaka till orginal design, då vissa har svårt att läsa texten. Hoppas det hjälper.