Sörpingskatterna

Vi börjar med heaven!
Måns har i går och idag varit precis hur gosig som helst när han varit hemma.
Igår hoppade han till och med upp i soffan och la sig brevid och kurrade högljutt!
Och i morse när jag gick ut i morgonrocken såg det ut så här:

http://www.youtube.com/watch?v=L9U-wtc3c6Q

Och medans jag gosade med Måns ute låg Max i soffan och rörde inte en tass.
Han lyfte inte ens blicken när jag gick egenom rummet, hmmm.
Till sist var jag tvungen att gå fram och klappa honom på huvudet för att se att missen levde i alla fall.
Och förstås blev han jätterädd, då han snarkade som djupast.
Men han kurrade inte och la sig snabbt tillrätta igen.
Aj, aj tänkte jag. Det här känner jag igen. Så var det den dagen som han haltade!
Och mycket riktigt, till sist när han skulle röra på sig haltade han igen.
Samma tass/ben som sist. Dvs höger fram.
Sist gick det över på en dag, så jag ska lugna mig lite.
Soffan låg han halva dagen, sedan haltade han över till sängen.
När jag hade avslutat mitt lilla projekt i hallen gick jag och lade mig brevid honom och klappade lite.
Och när jag tryckte på ett ställe på benet jamade han det ynkligaste jag hört. Lilla hjärtat då.
Och slutade jag klappa jamade han för det med. När jag inte klappade på benet förstås.
Så där blev jag liggandes en bra stund.
När jag sedan gick ut i vardagsrummet haltade han efter och gick ut.
Ville gärna inte stödja på höger fram alls. Han gick några meter sedan satte han  sig ner.
Sedan några meter till. Till slut la han sig tillrätta i solen på vägen  ner till huset. Och där ligger han än.





Givetvis gjorde jag mitt bästa för lilla hjärtat, så han fick godis och mat "i sängen"!