I tidernas begynnelse...

Var allting tyst och mörkt. Vi missar föds både blinda och döva.
Vi kunde känna att vi hade syskon nära och framför allt mamma. Där fick man nosbuffa ordentligt för att hitta mammas spene. När man hittat en "paxar" man den för varje måltid. Syskonen för helt enkelt hitta sin egen!

Efter en veckas fightandes med syskonen kunde vi öppna ögonen men vi såg inte så bra i alla fall.
Det tog en vecka till, och då blev vi lite modigare och gick iväg på egna små äventyr. :-)
Men mamma hämtade oss alltid tillbaka om vi var "för" modiga.

Efter en månad började vi likna riktiga tigrar. Med 26 stycken sylvassa mjölktänder som vi kunde tugga maten med. Fast det förstås... vi hade inte så mycket mat. Men vi tog det som fanns.

Allt var frid och fröjd under några månader. Det blev varmt ute och det fanns rikligt med mat till oss alla.
Men sedan kom hösten och vintern och då var det verkligen inget skönt att vara katt.
Undrar om det finns ett annat liv än det som vi levde? Hade allla katter det så här?

När det var som kallast kröp vi ihop för att värma varandra! Tur man har många vänner då, för många missar var vi. Cirka 20 stycken, kanske ett par till som kom och gick.

Men när det var som kallast i vinter hände något!
Plötsligt fanns det mat och vi fick kriga för att ingen annan misse skulle äta upp den.
Och så var det ett par 2benta som sprang där med jämna mellanrum, tydligen var det de som kom med maten.
De hade även fixat ett par ställen som vi kunde gå in och värma oss med. Juste!

De 2benta var i alla fall otäcka, så om de kom för nära gömde vi oss!



Titta vad många kompisar vi hade! (Bara jag som vågar titta på 2 beningen!) tihi



Som sagt, förra vintern var den kallaste i "Kattatid" gissa om vi frös om tassarna! :-(



Givetvis tog maten slut, men jag stod ofta först i kön!



Sedan hände något! Denna mojäng kom på plats och en efter en försvann mina kompisar.
Och en dag när jag skulle äta fanns maten där inne. Bara att gå in tänkte jag, och PANG så var jag fast!
Åka brummis och kom in i värmen! Det var skönt! Inte brummis men värme!



Så nu vet ni hur vi hade det när vi var små missar! Det var ingen lek ska ni jama!

(Vill ni veta hur det gick för alla andra missar, klicka på Östgötakatterna till vänster!)


Kommentarer
Postat av: Dui och Deco

Tänk så ni har haft det, "blöta på nosen" och så kallt som det var. Tur att ni fick komma in och att husse kom! Nosbuff

2010-09-12 @ 10:50:46
URL: http://duideco.blogspot.com
Postat av: Alice

Tänk vad skönt att ni har en snäll husse, värme, mat och gos den här hösten/vintern! Jag tror att vi fd hemlösa katter uppskattar det lite extra. Tänk om alla katter kunde få ett bra hem... drömmer

nosbuffar

2010-09-12 @ 11:28:23
Postat av: Inkan o Ligan

Åh, gråter en skvätt för alla kissar som frös.

Ljuvliga bilder och så skönt att ni fick komma dit där ni är just nu.

Tass och Kram önskar Inkan Ligan och Trillingarna

Som slipper frysa i vinter.

2010-09-12 @ 20:58:45
URL: http://ligans.blogg.se/
Postat av: Findus, Isak och Rasmus

Så hemsk förra vintern var! ryser Vi är så glada för att ni har adopterat en snäll husse nu, fast vi önskar förstås att inga kissar skulle behöva vara hemlösingar. Kurr och burr.

2010-09-12 @ 21:44:35
URL: http://stationskatterna.blogspot.com
Postat av: Malin

Minns det alltför tydligt! Aldrig mer frusna missar i den kolonin, snart är alla inne! <3



/Malin

2010-09-12 @ 22:30:45
URL: http://ostgotakatterna.blogspot.com/
Postat av: Lina

Jag glömmer aldrig en kväll då det var så ohyggligt kallt att Måns inte ens kunde stå still på stentrappan, det gjorde för ont i tassarna. :( Efter den kvällen blev marken täckt med dynor. Usch, aldrig mer en sån vinter!

2010-09-12 @ 22:46:35
Postat av: Kattigheter - Golle och Lisen

Ååh.. så fint! Det är skönt att ni äntligen fått komma in. Usch för snö, blåst och kallt :( Kram!

2010-09-13 @ 17:47:57
URL: http://skatternas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0