Sörpingskatterna

Efter månader av tjat och gnat var det äntligen dags.
Vi skulle få prova vitfisk.
Denna maträtt som bloggkompis efter bloggkompis höjer till skyarna som något av det godaste som finns att uppbringa på menyn.

Så husse var i affären häromdagen och köpte:


Just den affären hade inga mindre förpackningar.
Sedan var frågan, skulle vi ha den rå eller kokt?
Husse började med att servera den rå, och han hade läst att det var att rekommendera att den var rumtempererad.
Så han började i smyg skiva upp ett par filéer.


Fast båda brorsan och jag låg och sov, uppfattade våra känsliga nosar att det luktade gott.
Så givetvis sprang vi ut i köket för att skynda på husse.
Ge oss nu!!



Och efter en EVIGHET hade han fördelat vitfisken och lagt upp det snyggt på två tallrikar.


-"Vad tyckte du Måns?"
-"Glufs, smask, tugga.... svälj. Gott, gottigott gott!!"


Jag blev snart mätt, och gick och vilade i soffan medans Måns fortsatte frosseriet.


Till sist hoppade Måns upp i soffan med, och vi kan jama att han var proppmätt! tihi
-"Phu, suck stön. Ta inte kort nu husse!"


Några timmar senare kokade husse det som blev över, för ja, vi orkade inte äta upp allt.
Men hur taskig får man vara?
Måns var inne medans jag var utanför, noga övervägde jag om jag skulle komma in genom luckan men jag väntade tills husse hade öppnat skjutdörren.


Men jag var inte sugen, så Måns attakerade fisken istället.


Själv gick jag ut igen, för det var dags att patrullera av Området.


-"Ses i morgon husse! Och tack för maten!"


Slutligen kan vi jama att vitfisk var gott!
Och att det inte gör någonting alls om husse serverar det igen. :-)